Sokratiska samtal är en samtalsmetod som aktivt tränar elever i skolans värdegrund. Syftet med samtalen är att träna elevernas förmåga till kritiskt analyserande och tänkande, språkfärdigheter, social utveckling samt karaktärsutveckling. Enligt rådande forskning uppnås även de önskade syftena under förutsättning att samtalen sker kontinuerligt. Den här studien utgår dock från ett outforskat perspektiv, nämligen barnens. Metoden som använts har varit kvalitativa intervjuer av elva elever från två olika skolor. Alla intervjuer dokumenterades genom bandinspelning och kompletterades med anteckningar. Eleverna har även olika erfarenheter av Sokratiska samtal. Sex elever kommer från en klassrumskultur där eleverna aldrig arbetat enligt den sokratiska modellen och de övriga fem kommer från en klassrumskultur där den sokratiska metoden är en väl integrerad del i undervisningen. Litteraturen som använts och refereras till är av både filosofisk, psykologisk samt av en pedagogisk karaktär, det här i syfte att få en klarare bild över barns lärande. Litteraturen behandlar så vä
l teoretiska utgångspunkter som de Sokratiska samtalen, huruvida barn kan och ska filosofera samt hur barn i de yngre åldrarna tänker. Studiens analys fokuserar på tre områden: 1. elevernas allmänna upplevelser av de Sokratiska samtalen, 2. skillnader på erfarna samtalsdeltagare och oerfarna, samt 3. effekter som eleverna anser sig få genom de Sokratiska samtalen. Studiens slutsatser är att: eleverna anser att de Sokratiska samtalen är spännande och roliga, eleverna anser att de själva lär genom denna metod och eleverna har förmåga till ett filosoferande och analyserande tankesätt. I diskussionen vidareutvecklas analysen och framhåller att de Sokratiska samtalen, vilket enligt eleverna sker genom ett lustfyllt lärande, kan vara en metod som motsvarar Skolverkets intentioner i styrdokumenten samt förbereder elever för det samhälle de förväntas leva i.
LÄS HELA: Sokratiska samtal – en studie i barnens perspektiv av Åsa Grath
